Det hela känns som ett krasst konstaterande av en gammal man att det var enklare förr, eller åtminstone minns han det så. Ett klassiskt exempel på en generationsklyfta. Ett exempel på att det är omöjligt för en äldre generation att till fullo begripa en yngre.
Jag kan lika gärna vända på steken och påstå mig se en hel "supermakt" (Lindqvists uttryck) av människor, över 40, som stillasittandes matas av hjärnlös så kallad underhållning i sina gråa, trista kläder (för att återigen följa Lindqvists exempel) framför dumburken. Ulf Lundell hade definitivt rätt - Bingolotto är fördummande. Ibland svävar dessa människor ut och beställer en charterresa till Turkiet. 2 veckor senare landar de åter i den trygga famnen hos den glittriga TV-soffan och programledaren med colgate-leendet. Vem vet, kanske vinner de en dag en sprillans ny Volvo. Sedan röstar de socialdemokratiskt, för det har de ju alltid gjort.
Skulle det vara så mycket bättre?
Herman Lindqvist kallar dagens ungdomar för passiva åskådare. Har han helt missat Göteborgskravaller och stenkastningar? Entreprenörsskap och jävlar anamma? Vad han inte har sett är att dagens "ungdomar" (han talar om folk upp mot 40-årsåldern) inte vill bli del av den slemmiga snigelmassa som de etablerade partierna utgör, där alla i grund och botten har samma partiprogram och den hierarkiska ordningen inom partierna är fastslagna i sten. Man vill tänka själv istället och inte följa färdigt(r)yckta partiprogram. Man vill agera snabbare och slå hårdare. Sådant kallar inte jag passivitet.
Vad han däremot har rätt i är att den värld vi lever i har blivit mer komplicerad (antar jag - jag kan inte personligen jämföra med hur det var att leva på 50-talet). Det ska vara Större. Mera. Och gärna På En Gång. Detta kan man antingen se som ett hot, eller en spännande utmaning och nya möjligheter. Jag vill gärna tro på det sistnämnda.