Du föds, du utbildar dig, du arbetar, du går i pension, du dör. Har du tur hinner du fylla 80 friska år med dessa aktiviteter, åtminstone enligt statistiken. Så ser ett ganska medelsnittligt liv ut i ett rikt land som vårt eget i början av det 21:a århundradet. Men det var inte särskilt länge sedan som den medelsnittliga livslängden var betydligt kortare i vårt land. Sjukdomar och hårt arbete ledde till en befolkning som sällan fick uppleva sin 40:e födelsedag.

Men så började vetenskapen sätta fart på allvar under 18- och 1900-talet. Medellivslängden ökade markant i takt med de medicinska genombrotten. Samtidigt genomgår samhället en rad omstörtande förändringar där alla ingår i ett samband med varandra. Allt från demokratins genombrott, industrialismens genomslag, kvinnornas frigörelse, världskrigen, efterkrigstiden, ungdomskulturerna, reklamens massiva genombrott i kulturen, månlandningarna, hippierörelsen, yuppien, terrorismen som maktfaktor och Internet för att nämna några exempel.

Viktigast av alla kan ändå medicinteknikens utveckling vara. Ju mindre vi behöver tänka på de allra mest grundläggande överlevnadskriterierna - mat, vatten, hälsa - kroppsliga behov, desto mer tänker vi på våra mentala behov - bekräftelse från andra, sex, döden och meningen med livet. Detta syns tydligt i dagens moderna samhälle.

Vad händer då om alla sjukdomar utrotas, inklusive den mest fruktade av alla - ålderdomen?

Denna fråga utreder Damien Broderick i The Last Mortal Generation. Broderick recenserar vetenskapsböcker när han inte skriver sådana själv, och han har uppenbarligen läst alla man bör ha läst för att seriöst kunna ställa en fråga av den magnituden. En odödlig människa, är det verkligen möjligt? Ja, menar Broderick, det är t.o.m. så att människor som lever idag kommer att kunna bli flera tusen år gamla!

Broderick gör en tämligen grundlig genomgång av dagens teknik och ungefär vilka stötestenar som finns kvar att passera innan drömmen om evig ungdom kan uppfyllas. Det är alls ingen omöjlig uppgift som ligger framför oss för att kunna nå dit, enligt Broderick. Den vetenskapliga utvecklingen har dessutom den egenskapen att den accelererar. Mänsklighetens kunskapsmassa ökas ständigt samtidigt som kommunikationshjälpmedlen och förfinandet av kunskapen blir allt bättre. Vi blir alltså hela tiden bättre - på att bli bättre. Somliga menar till och med att denna acceleration kommer att formligen explodera inom en tidsperiod av 20 till 30 år, när våra hjälpmedel blivit så bra att de själva kan förbättra sig, eller när vi kan förbättra oss själva i motsvarande grad. Resonemanget är ungefär: om man kan skapa något som är smartare än sig själv, så kan detta i sin tur skapa något som är ännu smartare, o.s.v. ad infinitum! Denna intressanta framtidsteori behandlas bl.a. i Raymond Kurzweills bok The Age of the Spiritual Machine och i Damien Brodericks förra bok The Spike.

Tyvärr kan man tycka att Broderick i boken cirklar lite kring målet. Han gör en bra översikt över dagens absoluta spjutspetsteknik inom genetik (konsten att förbättra människan genom dess DNA), cybernetik (konsten att förbättra människan genom att använda sig av teknik), nanoteknologi (konsten att kunna kontrollera objekt av en molekyls storlek till att t.ex. ge sig in i människokroppen och utrota sjukdomar i den), kvantfysik (konsten att förstå atomens allra innersta väsen) och artificiell intelligens (konsten att bygga en konstgjord intelligens som liknar människans, eller åtminstone övervinner den på vissa områden). Problemet är att området är så enormt och lämnar en med så många frågor att en enda bok omöjligt kan täcka dem alla. Ur den synvinkeln får man säga att Broderick gör en bra insats, men boken handlar mer om hur man ska uppnå odödlighet än vad som händer efter det att mänskligheten nått dit, eller diverse moraliska hinder som måste passeras på vägen.

Har han rätt, då? Redan om 20-40 år får vi veta svaret. Jag är proteknoist, därför tror jag att många av Brodericks förutsägelser kommer att uppfyllas. Jag tror vi står inför förändringar som är så omvälvande att det vore fånigt att ens försöka förstå dem i detta tidiga skede. Men samtidigt kan jag också vara färgad av samtidens positiva syn på framtiden, på samma sätt som att man förutspådde flygande bilar och oxfilé på piller för sisådär 40 år sedan.

Med tanke på de senaste veckornas händelser får man dessutom vara rätt nöjd om mänskligeten tar sig genom det kommande århundradet, eller ens årtiondet, över huvud taget. Under tiden får man blott drömma om en tid utan sjukdomar och död, och fundera över vad man skulle kunna göra med all tid man helt plötsligt skulle få över. Vad ägnar man sina dagar åt, när det finns oändligt många av dem? Vad finns det kvar att drömma om, när alla hinder är övervunna?